Magkänslan var att jag borde vända i dörren. Den nya frisören jag bokat online för att jag ”behövde fräscha till håret NU” log för brett. För självsäkert. "Du vill ha en kall blond, eller hur?" sa hon innan jag ens hunnit sätta mig. Jag nickade. Blond. Kall. Ren. Som en nystart för mitt redan blonda hår. Men det luktade kemikalier, inte förväntan.

Två timmar senare: Ljuset var kallt. Men färgen i mitt hår – varm. För varm. Eld. Rost. Kycklinggul med apelsinzest. "Det var mycket varma pigment i din grundfärg", sa hon med ett medlidande leende. Sen kom saxen. Det var inget klipp. Det var ett angrepp. Lager på lager, som om hon hackade i något levande. Inget fall. Ingen form. Bara sprött och ojämnt.

Hemma: Jag grät. Varje morgon kändes det som att det låg mer hår på kudden än på mitt huvud. Och varje gång jag såg mig i spegeln såg jag lite mindre av mig själv. Det tog tid att bygga upp självförtroendet, Och ännu längre tid att få tillbaka håret.

Ovan horror story är nu flera år sedan. Jag är sedan dess trogen en annan frisör och bättre på att ta hand om håret. Jag vill otroligt gärna testa Glos Absolu då jag ännu inte hittat en serie som kan hjälpa mig med det enda jag kan ha lite problem med idag på hår fronten: friss och avsaknad av glans. Jag vill så gärna ha ett hår rutin som ger mig det där glansiga, friska håret som jag drömmer om.